Jag är arkivarie. Jag arbetar med tiden som objekt. Den tid som inte finns men som ändå förgör mig; den tid som flytt men som dröjer sig kvar som frusna sekvenser i privata efterlämningar och offentliga arkiv, dessa artefakter som överlever oss men som själva sakta dör. Någon smart jävel har sagt att arkivet först och främst lagrar det som inte blev nedskrivet: det svarta hål som finns mellan volymerna, serierna, hyllorna, ståndarna och som böjer av mot oändligheten. Jag tänker ibland att alla tider finns kvar hos en så länge man finns kvar. Den lille pojken ser huset han bor i och tänker "hus". Den åldrade mannen ser samma hus och placerar in det i ett femtioårigt kartotek, fullt av händelser och tilldragelser. När jag rör mig på gamla kända platser då är alla tider sammanflutna i en enda punkt som är "nu" och i visst avseende är tiden just då upphävd. I den meningen (men bara den!) är åldrandet en slags tilltalande rikedom!
Lars Lerins - en av vår tids största konstnärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar