måndag 29 juni 2015

Gotland som någons hangarfartyg med mera

När det gäller kallt krig och putinism tillhör jag de som under de senaste två åren valt att lyssna mer på en diplomat som Sven Hirdman och en ärrad statsman som H Kissinger än t ex C Bildt och Dagens Nyheters politiska redaktion. Inte därför att de senare alltid har fel och de förra alltid rätt utan därför att de förra placerar sina reflexioner i en större historisk kontext som rymmer frågan: "vad är överhuvudtaget möjligt i vår tid och tillsammans med denna nation?" medan de senare tycks mäla sig ut ur historien och låta motreflexen ta över. De förra riskerar sänka vår beredskap - se senare riskerar att provocera fram något som annars kanske inte hade utvecklats.
Kopplad till detta är frågan om den ryska utvecklingen är reaktiv eller autonom, dvs om den är ett svar på åtgärder från väst eller om den pågår enligt en av oss opåverkbar logik som t ex får sökas i den ryska mentaliteten, behov av revansch efter förra världskriget etc.
Det reaktiva perspektivet är dessutom inte oföränderligt. Det kan förhålla sig så att det som för 10 år sedan var reaktivt inte längre är reaktivt utan nu har rullat över i en eskaleringslogik som inte längre kan påverkas ens av den skickligaste diplomati. Oavsett hur vi bedömer orsakerna till den uppkomna situationen måste vi då konstatera att vi befinner oss i en ny situation som kräver adekvata åtgärder.

Detta tänker jag på när jag läser Wolodarskis artikeln. Det är sakligt sett nog inget fel på det ha skriver, det ser ut som ingressen till ett militärstrategiskt PM där den föredragande lyckats få med flertalet av de parametrar som bör beaktas i ett kort och medellångt perspektiv. Men när detta står att läsa i Tingstens tidning då inser man att de inflytelserika kretsarna i vårt land nu övergett tanken på en bestående fred. Jag tror inte heller på den, bl a av detta skäl; det som ingen tror på det överlever nämligen inte. Är vi därmed i samma båt? Beredskapsläge?

Inte riktigt än. Politik är ingen vetenskap och så länge det finns liv finns det hopp. Men dialog räcker inte eftersom ord inte räcker. Ord finns det på det hela taget väldigt gott om. Vi borde nog visa i handlingar att vi väljer att hålla oss utanför NATO.  

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-vad-gor-sverige-om-det-otankbara-intraffar/

Inga kommentarer: