Det fria skolvalet har skapat en skola som åtskiljer studiemotiverad medelklass och icke studiemotiverad underklass. Visst förstod man att det skulle gå på detta sätt? Var det inte rentav en avsikt?
Själv är jag av god medelklass. Om jag befunnit mig i en fas i livet när det var dags att sätta barnen i skolan hade jag antagligen valt Engelska skolan. Namnet och arbetskulturen i denna skola, dess varumärke, leder vår tanke till de gamla överklassinternaten; inte snobberiet och pennalismen men däremot ordningen och respekten, arbetsron och framförallt studiekulturen.
Framgången för Engelska skolan visar vad ansvarsfulla föräldrar önskar sig. De önskar sig det som Björklund länge velat ge dem och som det politiska etablissemanget nu i huvudsak tycks ställa upp på. Men varför vänta när man redan idag kan välja detta alternativ i en friskola?
Friskolan skapade en utbildningsmarknad och den leder obönhörligen till åtskillnad, segregation. En skola där barn till lastbilschaffisar aldrig träffar barn till läkare och advokater. En skola för medelklassens barn som rustar för intressanta yrken och framträdande samhällspositioner - och en kommunal underklasskola där barnen vistas och knappar på sina telefoner men misslyckas med det elementära.
Det påstås att den svenska skolan är unik i sin genomförda valfrihet. Om så är fallet har vi även på utbildningens område närmat oss mål som hyllas av extrema nyliberaler. Att vissa blir stenrika i detta system är illa - men värre ändå är att systemet producerar ett klassamhälle av brittiska dimensionet. Detta är verkligheten bakom det myckna och fagra talet om "individens valfrihet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar