Lubbe om Köpmansvik och Öbacka

"Jag vet en annan sak. Jag kommer ej att kunna skrifva något ordentligt, något som jag själf kan gilla, förrän jag tvättat bort Härnösand ur ögat och fått klart för mig, att det nu är Sundsvall som är min stad." (Dagboken, 27 dec 1903)

                                               *******

"Jag längtar hem till H-sand. Här blir jag för gränslöst nersmutsad i detta mer än andra orättfärdiga samhälle - under öfverhumbugen Klippans kommandostaf." (Dagboken, 28 juni 1904)

                                              *******

"Jag har för någon timma sedan sagt upp min plats, talat med Ulfön och reser dit framledes på vinst och förlust. Jag är lätt som en ung fågel." (Dagboken, 24 feb 1904)

                                              *******

"... då stack försiktigt en vit, en bländande jättenäsa om uddarna.
Det var den första av de främmande kuttrar, som från två städer skulle komma till söndagens kappsegling.
Nu framgled den vita farkosten, och nu framgled i dess kölvatten ännu en annan, lika vit, lika stor, lika spöklikt glänsande på den juliblåa fjärden. Och slutligen kom en tredje, lika stor men kolmörk - två vita svanar och en svart.
Inte ett ljud förnams, och oss veterligt såg dem ingen.
Det var de segervissa herrrarna från Öbackas södra grannstad, en stad, där icke vett och gammaldags bildning ännu alltjämt dröjt sig kvar i gränder och smygar såsom i Öbacka, utan där det simpla och råa förvärvsbegäret härskade och med tiden många ärelösa blevo födda." (De tolv söndagarna, 1910)

                                              *******

"Och denna nya järnvägsbro här över Bergeforsen  betyder enkelt och simpelt, mina herrar, att Ostkustbanan håller på att knyta ihop Härnösands och Sundsvalls industrisamhällen till en enda massa, ettt enda samhälle, en enda stad, i vilken så småningom både Härnösand och Sundsvall komma att drunkna. Vi komma här att få se den största stadsbildningen i Sverige, och detta inom  50 år." (Landsortens problem, 1925)

                                          *******

"Just nu passerade en racer för fullt och vräkte upp sjö alldeles inpå oss  Det är inget fint sätt, men det är typiskt Sundsvall - det är, som om han vetat, att jag var ombord, jag eller någon annan Härnösandsbo, det är ju en gammal, det förefaller outsinlig fiendskap mellan de två städerna. Härnösand ser ner på Sundsvall från sin klassiska bildnings svindlande höjder, Sundsvall på Härnösand från sina staplar av pengar, men det är nog ganska knalt nuförtiden både med det klassiska i Härnösand och med penningstaplarna i Sundsvall, så jag tycker de båda kumpanerna borde kunna räcka varandra handen." (Denna flugiga värld, 1941)