söndag 15 mars 2009

Per Olovs blick

I början av februari var jag på "litteraturens långa natt" hos ABF på Sveavägen. En massa författare intervjuades av Svante Weyler, läste därefter ur sina texter. Per Olov Enquist var där och läste ur sin nya bok. I pausen signerade han sina böcker, så även den jag köpt. När han ritat på sitt namn överräckte han boken och våra blickar möttes, lite längre än normalt, kanske hela tre sekunder. Kanske utforskande. Jag samlar inte kändisar men jag är oavlåtligen fascinerad över möten med människor som jag känner men aldrig tidigare har träffat. Känslan är svår att beskriva, den handlar om jaget och tiden och rummet. Den bekräftar inte i första hand att jag och den andre existerar utan att vi faktiskt existerar som art, att vi i den egenskapen är underkastade samma predikament och att vi bland annat kommer att dö. På avstånd, mer vetenskapligt betraktade, är vi två grodor som tittar ut ur varsin kaross. Först blinkar den ene (klipper med ögonlocken), sedan den andre (klipper med ögonlocken), därefter drar vi vidare utan att egentligen ha förstått vad vi såg. Vi tänker med ögonlocken.
Enquist är längre än jag trodde, mager och rynkig, faktiskt ganska lik Samuel Beckett.
A propo detta så läste jag nyss hos Sven Stolpe om en nattlig upplevelse i hans vindsrum i ett hotell i Panthéon i Paris år 1926. In kommer en berusad person, frågar efter en kvinna, dricker upp hans survin, går bärsärkagång och försvinner därefter ut. Det var S Beckett.

Inga kommentarer: