Vad är det som utsöndras i ditt medvetande när du tar del av nyheterna kring SEB:s chefsersättningar? Säg inte att du blir indignerad. Indignationen är inte för oss upplysta. Indignationen är för de så kallade Mänschorna, den är den helt förutsägbara reaktionen på oförrätter och orättvisor, den är det som folktevens journalister går på jakt efter när det hänt något skandalöst: ut på stan, leta upp en lagom sliten gubbe, tryck mikrofonen under hans haka och fråga: "Vad tycker du?" Och han skall garanterat svara: "Jag tycker det är för jävligt!"
Frälset är smartare än gubbarna på stan. Frälset har manövrerat sig till en position som gör att de som opponerar sig framstår som förlorare. Inte för att gubben eller kärringen på stan skulle ha fel men därför att de aldrig kommer längre än till svordomar i folkteven. Annat är det med Annette Falkengren och hennes uppdragsgivare, wallenbergarna. De ligger i ett luftlager där dofterna från gatuplanet inte längre är skönjbara och de är av den bestämda uppfattningen att man inte får fästa något avseende vid vad folk tycker. Att belöna sig själv i ett läge när man snarare borde bestraffas är på sätt och vis en skön handling, den visar att man inte längre är offer för marknadskrafterna utan snarare dess herrar.
Eller tror sig vara. Att Annette och hennes polare till sist ändå gjorde en pudel beror nog mindre på att regeringen röt till än att marknaden/kunderna började reagera. Nu ska Annette Falkengren jobba på att återställa kundernas och mannenpågatan`s förtroende. Tro mig, hon kommer att lyckas. Allt förblir vid det gamla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar