onsdag 4 februari 2009

Mailers stora roman

Norman, 1949
"De nakna och de döda" stod i föräldrarnas bokhylla under hela min uppväxt, en inbunden bok, halvfransk, sida vid sida med Upton Sinclairs "Kung Kol", gissningsvis tillhörande en serieutgåva i FiB:s regi och i så fall köpt av Pelle i Lycka, han med skroflerna som regelbundet dök upp i vår vaktmästarbostad 1 tr upp i Köja Folkets hus. Öppnade en bärbar låda och bredde ut en massa böcker på köksbordet. Mailers och Sinclairs böcker blev inventarier på samma sätt som den svarta plastsvanen, den gamla kaktusen, det österrikiska ölkruset och luftfuktaren som hängde över elementet. Man läser inte inventarier. Men nu läser jag Mailers bok. Fruktansvärt bra, helt oamerikansk i sin avsaknad av sentimentalitet - dvs icke förljugen - och mästerlig som psykologisk skildring. Skriven av en 25-åring. Det är som jag brukar säga: de flesta stordåd gör man före de 30. Palme läste och recenserade boken år 1949, Mailer recenserade Palme själv år 1986 - kolla:
En reflexion som infinner sig är att den nordamerikanska kulturhistorien är extremt krigsinfluerad. Krigen och de enskilda människoöden som skapas av krigen (nedkämpandet av urbefolkningen, inbördeskriget, världskrigen, Vietnamkriget osv) är nästan alltid närvarande och de manliga soldaternas strapatser och hjältedåd är än i dag måttstock för den amerikanska manligheten.
Jämför med en svensk man. I min släkt finner jag krigare endast om jag lyckas gräva mig tillbaka ett par sekler och de jag finner är inte mina hjältar. Eller ta vilket land som helst i Europa. De två världskrigen har efterlämnat en uppsjö av smutsiga frontminnen, nationalistiska offermyter och skamliga revanschkulturer - ingenstans dessa äppelkindade Mash-figurer, dessa kaserngårdsvarianter av Jerry Seinfeldt eller dessa pluton-cowboys som på något sätt är norm i USA. Det mytologiserade hjältemodet är exploaterbart och användbart även i modern patriotisk propaganda. Bakgrundsljuset och underifrånperspektivet på de amerikanska krigsfilmsaffischerna och den pompösa patriotmusik som avslutar hollywoodproduktionerna kan i naivitet och spekulation endast jämföras med estetiken i 30-talets Sovjet eller dagens Nordkorea. Jag tror att en nation som vill bli modern och rationell måste lämna denna smörja bakom sig. Men observera, här finns ingen Norman Mailer.

Inga kommentarer: