De var diskret men fashionabelt klädda, båda i svart. Mannen i specialskräddad kostym med kavaj utan slag. Kvinnan i lång klänning samt en niqab som endast lämnade en smal, horisontell spalt. Mannen föreföll djupt koncentrerad på sin finanstidning och den utmärkta hotellfrukost som stod framför honom. Kvinnan åt diskret. Ingen av dem ägnade den andre en blick. Parets avmätta och behärskade uppträdande tydde på god uppfostran, sannolikt också betydande rikedom.
Hennes niqab lämnade utrymme för all den fantasi som min svenska manlighet kunde uppbringa. Ibland blänkte hennes ögonvitor i den smala spalten, som en hälsning från ett helt släkte, ett helt kön, en lazerstråle som tycktes bekräfta att vi som artvarelser lyckats identifiera vår position.
Jag är övertygad om att mannen och kvinnan registrerade min närvaro, att mannen visste att kvinnan registrerade min närvaro och att kvinnan visste att mannen visste att vår närvaro var ömsesidigt registrerad.
I en annan miljö, med andra aktörer - inte dessa saudiska bordsgrannar, inte denne beskedlige svensk som lät sin fantasi löpa längs olika högst hypotetiska scenarier - hade situationen kunnat bli laddad och till och med farlig. Men här - inga hotfulla blickar, inga avvärjande åtbörder, endast denna avmätta närvaro som lät mig förstå att läget var under fullständig kontroll.
Situationen inneslöt ett kraftfält som hölls samman endast av den maktordning som existerade mellan mannen och kvinnan. Ägare till väldresserade kamphundar sätter en ära i att hålla dem utan koppel. Dressyr är makt utan synliga redskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar