tisdag 24 juli 2012

Den norske fascisten

Knausgård skriver många rader, bitvis mycket tankeväckande, om en individs väg till fascismen. Man har sett många sådana analyser vid det här laget och man kan ju med viss förtjusning ta del av Hanne Kjöllers hånfulla återgivande av Anders Carlbergs tankegångar om Breiviks brist på fadersgestalt under sin uppväxt. Även om det finns mycken dålig psykologi så är psykologin som sådan ingen humbug, men lägg märke till att i allt detta psykologiserande framkommer inte en enda sak som bidrar till förståelsen av vad som hände för ett år sedan i Oslo. Alla förbrytare har sin egen privatpsykologiska väg till förbrytelsen. Även Hitler. Även Mussolini. Även Idi Amin. Även Stalin. Men när man skådat in i deras själsliv, har man då förstått karaktären av deras brott? Ingalunda. Mitt i allt detta växer stödet för Framskrittspartiet så att det just nu omfattar 25% av den norska väljarkåren. Hur ska Anders Carlberg förklara detta? Lider hela nationen brist på manliga förebilder?

Rättegången i Olso, den offentliga debatten, hela vår offentlighets sätt att förhålla sig till dåden i Oslo och på Utöya - det finns saker i detta som är politiskt vämjeligt. Man får en känsla av att den nordiska offentligheten väjer för de mer obehagliga analyser som riskerar att belysa samband mellan Breiviks handlande och andra politiska strömningar i samhället. Hanne Kjöller når inte denna punkt i sin krönika i DN utan väljer att angripa de delar av vänstern som försökt se de politiska sambanden. Även för Kjöller blir förklaringen därmed rent privatpsykologisk:

"Breiviks tankevärld består av ett hopkok av idéer från den nationalistiska extremhögern. Men så vill inte alla se det. De letar efter själva rotsystemet och går vilse under jakten för att de är så ivriga att hitta vad de söker.
För i Sverige är det en del av vänstern som inte står ut med tanken på att man kan ha olika politiska uppfattningar utan att nödvändigtvis vara ond. Bland dessa finns flera som tycker sig ha sett ett obrutet rotsystem mellan Breivik och ibland liberalismen, ibland konservatismen och ibland kort och gott ”högern”. I stället för att respektera och diskutera olika politiska idéer har man använt Breivik som en voodoodocka för alla tankar till höger om socialdemokratin. Det är antiintellektuellt. Och smaklöst."
 http://www.dn.se/ledare/signerat/rattssamhallet-kan-stracka-pa-ryggen

Alltså: en ond och osäker mans hopkok av idéer. Ja, antagligen sant - men också ointressant.

Inga kommentarer: