I ett avseende har Juholt rätt: det är i partiet som den stora krisen härjar. Om Juholt efterträds av en dugligare ordförande kvarstår alla problem. Ingen ledare kan undkomma det faktum att (s) befunnit sig i kräftgång i tio år och att stora delar av sossarnas väljarbas har börjat leva medelklassliv. Att räknenissen Östros eller kansliräven Nuder skulle kunna ändra på detta, det är naturlivis en illusion.
Arbetarpartiet, folkhemsbyggarna, denna kolossala rörelse som fick en majoritet att stiga mot ljuset och som under 100 år var det icke-religiösa huvudalternativet för dem som trodde på rättvisan och solidariteten. De gav detta land en identitet, en av många delad uppfattning om vad det innebär att vara en anständig människa. Allt var inte denna rörelses förtjänst men den gjorde tjänst under en epok när den behövdes och fick därför en unik ställning. Nu råder en annan tid och alla som nu tar den lätta vägen och twittrar om den inte så kompetente Juholt borde kanske fråga sig: finns mänskliga värden som inte försvaras i vår tid? Vilka? Hur förhåller sig politiken till detta? Har politiken överhuvudtaget några visioner som överskrider en mandatperiod? Vi lär inte få något svar från Rosenbad, ej heller från sossarnas partihögkvarter. De som nu avgör Juholts öde är inte lösningen, de är bara en annan sida av problemet. Det är lätt att om (s) säga: "Moren har gjort sitt, moren kan gå" - men vad händer sedan?
http://www.dn.se/debatt/vi-bevittnar-nu-slutet-pa-partiets-hegemoniska-makt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar