Molnet

Jag och mina fyra medläsare har nu trängt oss igenom tredje och sista bandet av samhällsfilosofen Manuel Castells "Informationsåldern", sannolikt ett av de mest citerade och refererade bokverken sedan slutet av 1990-talet, en textmassa som brukar presenteras som den moderna tidens "Das Kapital".
Manuel Castells

Castells gav oss ordet "nätverkssamhället", ett ord som även är ein begriff och som därför, bara genom att uttalas, utlöser en viss associationsvåg hos dem som menar sig vara samhällsorienterade. Det vi associerar till är ett nytt paradigm, eller ett paradigmskifte där vi lämnar industrialismen och träder in i informationalismens tidsålder. Enligt Castells representerar nätverkssamhället ett nytt produktionssätt som växer och lever av andra krafter än industrisamhället, ett samhälle där informationen har blivit råvara och en källa till värdeskapande arbete på samma sätt som malm och trävaror under industrialismens epok.

****

Det är stora anspråk. Varje paradigmskifte får sina stora uttolkare, det måste man förvänta sig, man skulle kunna gå så långt som att säga att paradigmet blir till just genom sina uttolkare. Men är Castells denne store uttolkare, är det till Castells man går om 75 år när man vill begrunda vad som verkligen inträffade under dessa år från 1980 till 2010 när hela samhället revolutionerades? Jag tror inte det. Castells är ingen ny Karl Marx.

****

Låt mig börja med språket. Det finns saker som är bökiga, som kräver djupa och intrikata teoretiska tankebanor, och som därför är väldigt svåra att återge för en läsare. På detta område var Marx en mästare. Han skrev så att man fick följa med på resan, dvs så att man visste var man befann sig när resultatet formulerades. Man förstår, att han gjorde sitt ämne förståeligt för sig själv genom att formulera det skrivna, att han valde sina ord med omsorg och att den färdiga tankekonstruktionen uppstod just i det ögonblick när de för en nutida läsare långa och omständliga satserna slutligen kunde fogas till varandra så att låskombinationen godkändes och

K Marx

porten gled upp. Att läsa Marx är som att följa länkarna i en genetisk kedja där onödiga länkar är helt otänkbara helt enkelt därför att de var och en behövs för kedjans skull. Castells arbetar inte på detta sätt. Det kan bero på hans härkomst/utveckling (tänker på spanska, skriver på engelska, översatt till svenska) eller hans disciplin (sociolog), jag vet inte. Men han skriver många ord och ofta vet man egentligen inte vad han mer exakt talar om. Det blir så att hans bärande tankegångar uppstår hos läsaren som en slags syntes mellan kaskader av var för sig mångtydiga/luddiga utsagor.

****

Men Castells är ändå en av dem som formulerar paradigmet, han har lärt oss se den tidlösa tiden, det distanslösa avståndet och det virtuella rummet och han har sagt mycket tänkvärt om de kulturella och sociologiska konsekvenserna av de produktions- och kommunikationsformer som nu utvecklas. Att vi i nätmiljön kan organisera oss utan geografiska och andra påtvungna gränser och även utveckla parallella identiteter är fenomen som Castells lyft fram, tidigare än de flesta. Han tillhör också de samhällsforskare som på olika sätt lärt oss att se med distans på det industrisamhälle som grundlades av Henry Ford och den samhällsbyråkrati som utvecklades i bl a Tyskland och som förklarades av en annan stor sociolog, Max Weber. Kanske är Castells vår tids Weber.
Max Weber

Vad har detta med molnet att göra? Molnet är det vi ser i nätverkssamhällets förlängning. Nätverkssamhället består av ett antal noder någonstans därute som förbinder oss med varandra. Många noder slocknar hela tiden men allt fler tänds, väven tätnar. När noderna ligger tillräckligt tätt och när bandet mellan dem är tillräckligt fett uppstår en känsla av att samhället som tänkande och interagerande subjekt håller på att lämna startbanan, att man snart släpper markkontakten och kan dra in landningshjulen. Man är då i Molnet. Någonstans därute har man informationen om sig själv - sina textdokument och sina bilder, sin kommunikation, alla de man kommunicerar med, all annan information man föredrar att ha i sin närhet. Där har man även sina programvaror dvs allt det som krävs för att producera informationen och göra den tillgänglig för andra.

****

Utvikning 1: Molnet är en investeringsmiljö. Om femtio år betalar vi (personer, företag, organisationer, myndigheter) avgifter för att nyttja alla de verktyg vi behöver för att göra det vi verkligen gillar. Jag har ingen musikmaskin och inga plattor, jag äger inga programvaror och jag förvarar inga dokumentdiskar. Microsoft invester nu i Molnet. Tänk på det du också, du som har 20 miljoner på banken.

****

Utvikning 2: Molnet är en organisationsmiljö. Sedan 1980 har vi ägnat oss åt att riva ned den weberska och fordska järnburen, inte bara med platta organisationer och lössläppta persondatorer utan även med kundfokuserat kvalitetsarbete (de japanska underverken) och processvridna organisationer. Men vet ni vad, den weberska järnburen återuppstår i Molnet. När tillvaron virtualiseras och samhällsorganisationen lösgörs från tiden och rummet då krävs organisering på en nivå vi aldrig skådat: genomlyst, kristallklar, fullt manipulerbar och 100% driftsäker. Den styrs av elektroniska system och klickar därför aldrig. Vänta bara ska ni få se.

****

Jag är representerad i Molnet, men inte bara genom mina egna aktiviteter utan även genom de robotar som registrerar mina besök i affären, på gymet, på jobbet osv. Vi registrerar oss, men vi blir samtidigt registrerade. Vi sätter spår, men blir samtidigt spårsatta. Vi lämnar ett avtryck som påminner om den fuktsträng som snigeln lägger bakom sig när den kryper framåt. En allt större del av vårt mentala och psykiska jag tänker och kommunicerar genom detta moln så att vi steg för steg realiserar ett second life - och varför inte även ett third och ett fourth life. Jag är för gammal för rollspel, identitetsbytena har aldrig intresserat mig, däremot är jag tilltalad av tanken på att i Molnets kompromisslösa miljö kunna leva ut min personlighet mer fullständigt än som någonsin varit möjligt i den andra världen. Du som verkligen vill veta vem jag är, var god uppsök mig på de nätplatser där jag opererar. I den mindre verkliga analoga världen är jag blott en skugga, en längs husväggarna hasande produkt av min elake chef och mina bråkiga barn…

****

….eller: de nätplatser där jag opererade. Imperfektum. Snart lanseras den robot som krävs för att efterhärma mina egenskaper, i så hög grad att den kan inträda i mitt ställe när jag drar vidare. Tänk efter. Vi ärver möbler och annan bråte, vi ärver f ö även anletsdrag och personliga egenskaper, men kunde vi få något bättre i arv av våra nära och kära än deras sanna egenskaper, förvaltade i sådan mängd och form att vi väljer att betrakta dem som ett gott surrogat? Molnet, alltså, som den uppfinning som äntligen realiserar det eviga livet, dvs drömmen om evighet för de enda som förmår uppskatta den - de som ännu lever och kan drömma den.