måndag 12 januari 2009

Gaza

I denna konflikt ser jag bara resultatet av ett ruttet ledarskap som för länge sedan uppört att bry sig om de människor de säger sig representera. Kanske hade de rätt de som efter 6-dakriget 1967 sa att Israel var en omöjlighet, att en statsbildning som från första stund växer i krig mot omgivande folk - och i strid med gällande fördrag - aldrig kan skapa annat än hämndlystnad och revanschism. Det är detta vi ser. Generation efter generation av grupper som förlorat allt hopp och som bara finner mening genom att ägna sig åt terror. Nej, man kan inte återgå till läget före 1967, Israel är en realitet, men om undret skulle inträffa och det militaristiska ledarskiktet i Israel skulle erkänna 1966 år gränser då skulle utsikterna till fred öka dramatiskt. En sådan politik skulle vara rationell, dvs den skulle åstadkomma den fred och den trygghet man säger sig eftersträva. Om den dessutom byggde på medkänsla med alla de människor som drabbas av krigsvansinnet då fanns också utsikter till varaktig fred. Jag finner det märkligt att dessa djupt troende judar och palestinier låter sig ledas av slaktare. Om Gud fanns och jag var Gud skulle jag kasta dem i helvetet.
Tom

12 kommentarer:

Sofia sa...

haha, "om jag var diktator..."
ja det är ett hopplöst läge, det trista är att när representanter för det israeliska eller palestinska folket intervjuas, alltså vanliga familjeförsörjare, så vill ingen ha krig.
Det är klart att ingen vill ha krig men i det här fallet är det så tydligt att det är de "vanliga", civila, invånarna som får bära bördan av omvärldens stenkastning.

Anonym sa...

Det är helt hopplöst men något som också är hopplöst är den trötta och ensidiga rapporteringen i svensk media. Felet ligger ju i båda läger, inte bara Israels.

Anonym sa...

När jag talar om det ruttna ledarskapet syftar jag på båda parter.

Mårten sa...

och ikväll går allting bananas då årets första SVT Debatt behandla ämnet. jag ser fram emot 45 minuter pajkastning. här snackar vi inte ens ensidig, snarare nollsidig.

Mårten sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Ja nog blev det pajkastning. Tyvärr är Janne Josefsson en mycket dålig debattledare, han verkar inte riktigt fatta vad deltagarna snackar om, inte en chans att han kan dra fram en enda klargörande frågeställning. Men där satt en svensk jude som lade skulden på Israel eftersom de genom sin politik skapat Hamas. Han har rätt.

Malin sa...

Nu såg jag inte programmet men Hamas har nog sig själva att skylla för sin terror. Allt annat är ju bara barnsligt.

Anonym sa...

Så kan man säga om man vill göra det lätt för sig. Men varför finns Hamas? Varför finns Hizbollah? Varför finns Al Qaida? Varför uppstår det terrororganisationer i områden där folk sedan decennier lever under förtryck och där man inte ser någon ljusning? Svaret ligger i frågan. Vem är då egentligen ansvarig?
Faktum är att Israel sedan 1967 ockuperar Västbanken, Gazaremsan, Golan-höjderna och östra Jerusalem - i strid med ursprungligt fördrag (1947) och i strid med olika FN-resolutioner. Denna politik leder till förtvivlan och hat hos de smo drabbas, är således en säkerhetsrisk även för det israeliska folket. Alldeles i slutet av denna konsekvenskedja befinner sig den galna militära ledningen för Hamas. Det låter sig sägas att dessa har sig själv att skylla, men jag upprepar frågan: vem är egentligen ansvarig?

Malin sa...

Ja man kan ju titta på skillnaden mellan Västbanken och Gaza, där den tidigare inte lider av alls samma våldsproblematik. Ska man beskylla USA för Al Qaida också? Människor har faktiskt ett eget ansvar, Hamas kan välja att inte placera sina egna barn mellan sig själva och fienden.

Mårten sa...

Ej relevant i sammanhanget, men visst är det något fel med tiden som signerar inläggen?

Tom sa...

Fixat tiden

Tom sa...

Men nu går jag hem och preparerar för en lasagne, till ackompanjemang av McCoy Tyner.
Här är -20, frisk och klart.