måndag 6 oktober 2008

Vad är egentligen en dialekt

Jag håller på med T Lindgren och är ju inte så lite imponerad av hans sätt att återge språket i Västerbottens inland. Dialekt är konstiga ord som man kan skratta åt, men det är inte det viktigaste. Dialekt är först och främst en i språket (och i den inre monologen) redovisad hållning eller attityd. Till det man har omkring sig, till livet. Dialekten drar med sig en hel kultur. Den berättar otroligt mycket mer än det som sägs i själva orden. Med folk hemifrån utväxlar man ofta gamm-ord varefter man skrattar fruktansvärt. Men det vi skrattar åt, det är attityderna och förhållningssätten.
Hur kan man översätta en T Lindgren till tyska och därmed göra honom begriplig? Går inte 90% förlorat?

6 kommentarer:

Mårten sa...

Går inte 90% förlorat?
JO, sannolikt.

Bokens översättningar skulle kunna liknas vid covers på musikstycken (vilket i och för sig inte riktigt stämmer). Översättninge av musikstycken sträcker sig över spektrat Helt jävla lysande till Uruselt. Ett exempel på det förstnämnda är Kevin Rowlands inspelning av Whitney Houstons The greatest love of all.

Var finns motsvarigheten till detta inom literaturen? Skyddas litteraturen av alltför mkt IPR för att genomgå musikstyckets återskapning?

Jag vill se Katrine Kielos "översätta" Hemingways Öar i strömmen.

Tom sa...

Du menar att det skulle bli maximal stake i texten om den togs omhand av Kielos. Ja som han sa Jan Myrdal, som svar på ett upphetsat brev från mig för drygt 40 år sedan: det estetiska är icke oviktigt, formen bör vara sitt innehålls form. Men när det gäller litteratur och musik i allmänhet så tror jag det finns goda förutsättningar att översätta utan att viktiga saker går förlorade. Problemet med de riktiga dialekterna är att de släpper ifrån sig hela sitt informationsinnehåll först när den som lyssnar har identifierats: du är en av oss. Om översättaren är en av dessa som förstår då är uppgiften att transkribera det förstådda till något motsvarande på det andra språket. Motsvarande men inte likadant.

Mårten sa...

Men på samma sätt upplever väl afro americans i Illinois något som inte vi upplever när vi hör Miles Davis, på samma sätt som cheva-generationen med uppkavlade ärmar i New Jersey får sina regionella kickar som inte direkt upplevs när han spelar på Ullevi?

Mårten sa...

..och nej, jag menade att det skulle vara kul att läsa vissa saker ur ett helt annat perspektiv.

Sofia sa...

jo, precis som när Bergman försökte sätta upp Strindberg i Tyskland och beklagade sig över att man inte kan översätta "Det är synd om människorna" till tyska.

Tom sa...

Det finns en viktig skillnad mellan dialekten och musiken. Den undertext i form av attityd och livshållning etc som är den sanna dialekten låter sig inte tolkas fritt, den finns där från början och kan endast avkodas, den är en redan färdig berättelse om en kultur. Musik (och konst) däremot uppstår delvis i lyssnarens (betraktarens) sinne - inte förutsättningslöst - ett requiem förblir ett requiem - men man kan säga att budskapet slutmonteras hos lyssnaren och därmed kräver en tolkning - denna interpretation som är orkesterdirigentens och coverartistens eget bidrag