SVERIGES GULDKUST

Det blev så att säga mitt öde att genom uppväxt, arbetsliv och fritid få tillgång till ankarplatser i Mauritz Edströms Ådalen och Ludvig Nordströms "Tvärhamn" (Ulvöhamn) och "Köpmansvik" (Sundsvall). I denna triangel utspelas merparten av mitt lekamliga liv och en stor del av det andliga och därmed är jag tämligen tillfreds om man så törs säga. För att travestera samme Ludvig Nordström, en av de mest betydande skriftställarna från förra seklets första hälft, den som mer än någon annan förstod och lyckades ge gestalt åt denna landsända, inte bara som ett naturgeografiskt fenomen utan som arena för arbete och liv, entreprenörskap och social utveckling:

"Jag kallar det Sveriges Guldkust".

I en central passage i filmen "Resa till Sveriges Guldkust"1939 talar Lubbe om den höga kust som passeras och pekar på Mjältön med sina 236 meter över havet, Sveriges högsta ö. För att strax därpå gå över till till de massafabriker, pappersbruk och sågverk som bidrar till välstånd åt hela landet:

"Det är därför - naturligtvis! - som jag kallar detta Sveriges Guldkust".

Begreppet "Höga kusten" som uppfanns av vår länsstyrelse 1974 hade alltså en förelöpare redan 1939, men för Lubbe var denna naturgeografiska aspekt inte avgörande.

Denna hållning är en förebild för oss som arbetar med områdets historia och som försöker arbeta in de lokala kustmiljöernas kulturarv som resurs för lokal identitet och besöksnäring. Den naturgeografiska aspekten är i detta sammanhang underordnad den ekonomiska och sociala historia som ryms i Ludvig Nordströms Guldkust.

Den börjar vid Brämön söder om Sundsvall och slutar vid Skagsudde norr om Örnsköldsvik!

Se hela filmen från 1939

Att vara drevkarl eller den som hundarna jagar

Det är fascinerande att följa turerna med Mp. Fridolin var ytterst nära att falla p g a hur han förhållit sig till Yasri Khans sätt att hälsa på kvinnor och hans sätt att därefter kommentera detta sitt förhållande. Han kunde ju då ha sagt:

"Jag accepterade Khans demonstrativt avståndstagande hållning ty jag anser att kvinnorna är oss män underlägsna samt därtill orena."

Om han sagt detta då hade det efterföljande myckna kvittret och krigsrubrikerna fått en rimlig förklaring. Men det sa han ju inte. Han sa bara att han är en sån där modern väluppfostrad svensk som lärt sig acceptera uttryck för andra kulturer.

Efteråt har vi fått en debatt där bl a DN kunnat kritisera Löfvéns märkliga uttalande om att "I Sverige tar vi i hand när vi hälsar" utan att beskyllas för varken antifeminism eller kulturchauvinism. Problemet med Fridolin är att han låter sig jagas av medierna så att ha nu springer nu i zickzack Om jag var miljöpartist skulle jag kritisera honom för just detta.

Vem Khan är vet jag inte. Om Khans sätt att hälsa har den betydelse det anses ha av vissa då har många av oss något att lära. Det jag själv lärt mig är att vår otäcka tid ger laddning och verkande innebörder åt kulturella och religiösa ting som länge såg ut att ha förvandlats till döda ritualer:

- Varför hälsar du så där?
- Jag vet inte. Vi gör så.

Det nya frälset visar upp sig

Jag sitter och ser UG:s reportage om det moderna Sverige där vårt nya frälse visas upp i sitt elände. Man ser Belfrage fly UGs reporter som en jagad liten butikssnattare och man hör väninnan Dyrrsens lågkvalitativa svammel och man undrar vad de säger till varandra efteråt. De vet ju egentligen att myndighetsutövning i vår kultur baseras på en hundraårig etik där deras beteende är otänkbart. De har säkert vid ett och annat tillfälle anställt jämförelser mellan denna vår tradition och den som existerar i länder som Ryssland och Turkiet och funnit att vår är överlägsen deras. Nu ska de snart träffas och resonera och låta blickarna mötas, inte på tjuvars vis utan på det kultiverade sätt som motsvarar deras självbild.

Jag förväntas nu vara indignerad och förbannad men på något sätt blir man även i detta läge ett offer. Det hör liksom till spelet att man med jämna mellanrum ska stå där på någon borggård och knyta näven, därefter lufsa hem och steka sina köttbullar. Jag finner mig inte i det. Detta frälse förstör vårt land. De politiska partier som inte agerar i detta straffar ut sig själva.

En helt värdelös betraktelse

... och en hommage till ett par av våra främsta komiker,
som gav mig den text med vilken jag övade snabbskrivning
medelst pas-touch-metoden:


Gubben i lådan
guben i lådan
gubben i låddan
guben i låddan

Det var en gång en gube
som bodde i en lådda
med sina drängar bådda

De voro ute hela daggen
tills de fingo ont i maggen

/Karl Gerhards jubelsommar 1960/
..

Betvinga kroppen

SKI PREMIERE

2 km, Body says:
"Let's turn back"

Man says:
"Are you kidding? We just left the car!"

4 km, Body says:
"Hey old fool, this isn't fun anymore!"

Man says:
"Shut the fuck up and do your job!"

7 km, Body says:
"I am your fucking body, remember?"

Man says:
"Life is more than fucking, you should know that by now!"

11 km, Body says:
"God I hate you so much!"

Man says:
"Love you too baby!"

Ådalen, maj 1931

Begravningen den 21 maj

Bildsviten dokumenterar transporten av kistorna till Folkets Park i Kramfors, den stora manifestationen på Folkets Park samt sorgeprocessionen mot Gudmundrå kyrka.

http://www.adalen.org/1931.asp

https://open.spotify.com/track/1KGSPAeX3UIhhjIhB7AKnF

Lena Andersson anser eventuellt att Moren hade gjort sitt

http://dagens.dn.se/#reader/8519/a/1760690073

Jag har vid något tidigare tillfälle kallat Lena Andersson en nyliberal filosof. I denna text visar hon detta tydligare än tidigare. Jag respekterar hennes försvar för individen, ett försvar med delvis samma utgångpunkter som Svetlana Aleksijevitj's, men jag delar inte hennes historielöshet och det idelogiskt betingade avvisandet av solidariteten.

Hon menar att den som säger:  "Man kan inte lämna människor i fred att fördärva sina liv." .... i själva verket håller på att beröva dig och mig vår självbestämmanderätt och därmed våra möjligheter att forma våra egna liv. Men att kollektivismens tid är förbi. Att det enda som återstår är jag. Att folkhemmet följaktligen var moget att dö. Att det var rätt att det dog. Kanske att det var fel att det ens uppstod.

Så symboliskt då att låta en av dess kvarvarande arkitekter falla för en kula från en förfallen plebej, en av dessa som skulle förmås att stiga mot ljuset trots att hans sort varken vill eller förtjänar detta.

L Andersson är en randian light.