lördag 6 december 2008

Lindgren, T - än en gång

"Norrlands Akvavit" har höjdpunkter som jag inte hade velat vara utan, men jag tror att "Pölsan" är lite större litteratur. Å andra sidan ska hans böcker från det inre av Västerbotten nog läsas tillsammans.
"NA" och "P" handlar om att allting förflyktigas, om alla sammanhangs upplösning, om de meningsbärande strukturernas upplösning. Ett vuxenliv är tillräckligt långt för att den som äger det ska glömma att det kommer att upphöra, men om två eller tre generationer får leva livet på samma plats och med samma livsvillkor då infinner sig illusionen om de eviga värdena och de fasta normerna. När saker inte förändras uppnås en balanspunkt som skapar illusionen om beständighet, för att inte tala om evighet, även som norm: "...ty så här bör det alltid förbli".
I samhällen med låg utvecklingstakt som inte omedelbart dras in i den urbana marknadskarusellen - t ex det inre av Västerbotten - kan sådant inträffa. Men de förhållanden och strukturer som skapar mening i dessa samhällen är dömda att frätas upp av de krafter som representerar utvecklingen och förnyelsen. Ska man sörja detta? Eller ska man bejaka utvecklingen? Ja och ja. Det finns inte en människa som inte sörjer de meningsbärande strukturer hon själv varit en del av. Men vi kan sörja även om vi förstår att de måste upplösas. Vi kan sörja till och med om vi medverkar till upplösningen. Detta handlar om vårt förhållande till hembydger som Avabäck, Junselevallen eller Ådalen, men självklart också Gustafsberg och Kista. Livet i dessa bygder har inget objektivt värde, det har värde endast i det personliga och historiska sammanhang där det utspelas.

Den moderna marknadsekonomin driver upp takten i samhällsförändringen - de strukturer som förut varade i två generationer upplöses nu inom 20 år. Men nätverkssamhället medför också att mentala och materiella faktorer lösgörs från varandra. År 1940 kunde man säga: "Säg att du bor i Avaträsk och jag ska tala om vem du är." Det kan man inte säga år 2008. Manuel Castells tror på nätet som en integrerande kraft för de som förenas av något annat än sin boplats. Kanske finner vi här en lösning på det problem som sysselsätter Torgny Lindgren: en plats på nätet för alla mentala Avaträskbor.

Inga kommentarer: